Igår!

Hellooo! 
Igår va det fullt upp hela dagen, därav ingen uppdatering ^^ först va det skolan mellan typ 10-12.30 och sen åkte jag och mina b-rudar till stan och käkade och sen köpte jag och Sofie present till Alex när hon hade gått, håller tummarna för att det blir bra vilket vi tror :) sen åkte jag till Tyresö och hämtade ut mitt vin samt köpte lite mer smått och gott på systemet innan det var dags att ha konfirmander. Efter det bar det hemåt för middag, fix av mig själv inför kvällen och förande innan jag åkte till Fridhemsplan och mötte Linda och Camile för att tillsammans gå till Elins skiva. Det var kul som fan men man kände sig lite gammal där bland allt lammkött ^^ kom väl hem vid 2 typ och däckade direkt :p
Föreläsning...
Söta Sofie!
Druuuunk selfie haha ;)

Den här veckan!

Jääääävlar vad den här veckan kommer bli nice känner jag, massa kul på g! :)
 
Imorgon börjar det med skola (okej det är inte kul men ni fattar), sen köpa present till Alex, kottar och sen studenskiva på kvällen!
Onsdag - VAAAAAALBOOOOORG!! Festa hela kvällen och natten såklart ;)
Torsdag får vi se vad som händer.
Fredag samma där men Jesper fyller år!
Lördag, nu jävlar smäller det! Alex fyller 23 vilket ska firas till 1000% ;)
Söndag lär jag troligtvis va asbakis men äsch på't igen med skiva igen på kvällen bara ^^
 
 

"Jag är lyckligare nu."

 
Alltså den här låten, förut hatade jag den typ. Vet inte varför men nu har jag iaf börjat rådigga den av nån anledning. Tror det handlar om refrängen och vad som sjungs i den.
 
Jag har vakat många nätter
Förhandlat med mig själv
Jag har sagt "du borde lämna denna mannen nu ikväll"
Det tog alltför många år för mig att äntligen bli fri
Det har slitit mig itu
Det fanns ingen bara du
Men jag är lyckligare nu
Jag är lyckligare nu
 
Jag själv var i en liknande sits för ett år sen ca. Jag vill börja med att förtydliga att det här inte är nåt "kasta skit på någon-inlägg" så vi har det klart och det här inte missuppfattas. För ca ett år sen hade jag ett förhållande med min första kärlek, en väldigt fin kille som fortfarande betyder, och alltid kommer betyda mycket för mig. Våra första 4,5 år tillsammans var helt fantastiska och jag var lyckligast i världen över att få vara med honom. Men sen hände något, jag vet fortfarande inte riktigt vad. Vi gled ifrån varandra på nåt sätt, jag antar att vi växte ifrån varandra, ville inte samma saker. Det började kännas lite konstigt och vi umgicks mer och mer sällan och när vi väl umgicks gjorde vi typ ingenting. En period tror jag vi inte träffades på 1,5 månad och det var inte längre en självklarhet att höras varje dag som det tidigare varit. Trots allt detta så vägrade jag väl egentligen erkänna för mig själv och andra att det inte funkade. När någon av mina vänner så svarade jag att "det visst var bra, vi hade bara lite mycket på olika håll just nu". Det var inte förrän mina två absolut närmsta vänner verkligen tog tag i mig och frågade hur jag mår och hur jag känner, på riktigt, som jag vågade inse att nä det här är inte bra längre. Även fast jag nu hade insett det så fortsatte jag kämpa ett tag innan jag tog mitt beslut. Jag och killen träffades och pratade och gjorde slut. Nu i efterhand när vi pratat om det så har vi båda erkänt att vi var mer som vänner på slutet och att det här var det bästa. Min främsta tanke innan jag tog beslutet om att göra slut var att jag verkligen inte ville förstöra allt mellan oss. Jag tänkte så att det är bäst att avsluta förhållandet istället för att traggla på och förstöra hela vår relation vi byggt upp så att vi kanske inte skulle tåla varandra efter ett tag. I fredags var det ett år sen jag för första gången på nästan 5 år som jag kunde titulera mig själv som singel, sista gången jag kom hem till han som hans flickvän. Det här året har för vår relation varit en riktig berg-och-dalbanetur, det har hela tiden gått upp och ner. Jag har gjort saker som han tagit illa upp av och han har sagt saker som jag inte accepterar att han kallar mig/säger till mig men nu för tillfället ser jag honom som en vän, en vän som har en speciell plats i mitt hjärta. Vi har upplevt så mycket tillsammans under dom 7 åren vi har känt varandra.
Jag ångrar absolut ingenting av det vi gått igenom eller vad jag har gjort. Det känns väldigt skönt att jag direkt efter att vi hade gjort slut för ett år sen att jag kände att jag gjorde rätt val. Att göra slut var det enda rätta och det som fick mig att bli lycklig igen när den där stora stenen av att "fan Emma det här är inte bra, du mår inte så bra som du borde" föll av mina axlar. Hela det här året har jag mått bra som fan och det tänker jag fortsätta göra.
 
Jag är lyckligare nu.

E M M A

Life is a wonderful journey

RSS 2.0