Det som inte fick hända...

Stockholm, min älskade hemstad.

Det man varit rädd för så länge men samtidigt tänkt att nä det händer inte här, detta är ju Sverige, lilla landet lagom, det hände. Det ofattbara, det fruktansvärda, det grymma, terrorattack på Drottninggatan, mitt i mitt älskade Stockholm. Jag satt på jobbet när det hände, vi hade planeringsdag och helt plötsligt kom newsflashen att ett fordon kört in i Åhléns. Vi började prata och sa att det kanske var någon som fått en hjärtattack eller nåt och kört in i väggen men allt eftersom det kom fler newsflashes så insåg vi att nä detta är något annat, något helt annat och något så jävla mycket värre än så. Då kom paniken - min älskade familj, mamma åker runt som säljare och har Hemköp City som butik, Conny jobbar på andra sidan stan och kan mycket möjligt åka via stan hem och Jenny och Lina kanske är i stan med varandra eller vänner såhär efter skolan, det var ju ändå fredag och påsklovet hade precis börjat. Tillslut fick jag äntligen tag på dom, efter några minuter som kändes som år, alla var säkra. Jag fick även tag på mina närmsta vänner, varav vissa hade vart på plats bara några meter från det hemska, och alla var vid liv och okej. Det började då även trilla in sms, meddelanden på fb, snaps och liknande där övriga nära och kära frågade om jag lever och mår bra samt att det poppade upp att "jag nu kan markera mig som säker efter attacken i Stockholm" vilket kändes så jävla surrealistiskt. Denna soliga fredagen hade på bara 3 minuter förvandlats till en mardröm. Jag och Sofie skulle egentligen ha käkat middag på Jensen innan vi sen åkte hem till henne och fixade hennes hår och när vi möts i stan så möts vi ALLTID vid Åhléns, alltid. Istället gick jag nu till hennes jobb och mötte henne och på vägen dit körde det förbi polisbilar fulla med poliser med dragna automatvapen samt en bil som ropar ut "Stockholm har blivit utsatta för en terrorattack, lämna Stockholms centrala delar, man vet aldrig om det kommer en andra attack!" fyfan.... När jag satte mig ned utanför hennes jobb brast det, tårarna sprutade, jag va så jävla arg - jävla as som kan göra såhär mot oskyldiga människor, som dödar och skadar mina fina medmänniskor som är helt oskyldiga!!!! Fyra personer miste livet, fyra personer som aldrig kommer hem igen, som aldrig kommer få krama om sina nära och kära, som aldrig fick chansen för att detta monster tog ifrån dem livet. Må ni vila i frid <3 Kvällen och lördagen flöt mest bara på, man var helt tom och orkade knappt göra något, man var arg, rädd, ledsen. På söndagen kände vi båda att vi var tvungna att möta rädslan och att vi måste ta tillbaka vår stad så vi åkte in till stan, lämnade blommor, gick fram och tillbaka längs den sträckan monstret körde och sen deltog vi på kärleksmanifestationen som så många andra. Det kändes skönt att våga även fast man såklart fortfarande är rädd och drar sig för att vistas därikring eller i stan överhuvudtaget förutom på jobbet. Stockholm är vår stad, en stad som står för kärlek vilket har visats något otroligt nu den senaste veckan. Älskade Stockholm <3 Vila i frid ni vackra

Stockholm. Den vackraste staden i världen. Staden jag älskar av hela mitt hjärta. Staden där jag föddes, växte upp i och bor i. Det är så ofattbart att något så fruktansvärt har hänt på en plats där jag, min älskade familj och mina underbara vänner så ofta går och även gjorde när det hemska hände. Jag blir så jävla arg, rädd och ledsen över att se hur onda vissa människor kan bli, ingen föds ond och för mig är det helt ofattbart hur man kan vilja skada andra människor. Att dessutom veta att detta är vardag för så många människor i vår värld gör mig illamående. Det räcker nu, inga fler ska behöva sätta livet till, inga fler ska behöva gå runt i ständig skräck, inga fler ska behöva skadas fysiskt eller psykiskt. Världen behöver lugn och fred. Mina tankar går till de drabbade. Ta hand om varandra där ute allihop, puss och kärlek <3

 
 

Senaste dagarna

Hej på er!
Dom senaste dagarna har innehållit en hel del, både roligt och jävligt hemskt och läskigt..

I tisdags började dagen med omtenta vilket gick sådär ärligt talat haha... Iallafall efter det åkte vi till Kungsholmen och unnade oss en lunch på Prime Burger, jag åt en burgare med avocado och cream cheese, mums! Eftersom vi skulle ha lektion på eftermiddagen började vi sen åka tillbaka mot skolan med bussen. För att hamna rätt måste vi gå av en bit ifrån vår instutition eftersom dom tagit bort en hållplats vid "våra klassrum". Vi ser att det blir grön gubbe och börjar därför gå över gatan, jag tittar efter vilket väg vi ska gå för att komma rätt till BUV (vår institution) och helt plötsligt hör jag Sofie skrika till varpå min reaktion är att dra ut armen för att stanna henne från att gå och sekunden efter kommer en bil och bränner förbi precis framför oss i minst 80 km/h. Hade vi tagit ett steg till framåt så hade han kört rakt på oss med andra ord. Han får lite hejd på sin bil ca 5 m efter att ha passerat oss och drar då bara upp armen som en ursäkt, fyfan... Han hade rött och ALLA andra bilarna stod helt still så han måste ha bränt förbi en hel radda bilar plus ett rött trafikljus utan att märka nåt. Vi båda blev så chockade så regnummer fick vi såklart inte. Jag blir så otroligt ledsen, rädd och illamående vid tanken på vad som hade kunnat hända om vi gått lite snabbare så vi hade varit det där steget framåt. Jag är så otroligt tacksam över att något fick Sofie att haja till och titta upp och se bilen, jag gick ju och kollade åt andra hållet så hade inte haft en chans att se bilen, och jag är så otroligt tacksam över att det gick så bra som det gjorde. Jag gråter när jag skriver detta, gråter av ilska för att det finns idioter som inte tänker sig för och riskerar att skada eller t om döda andra bara för att dom själva inte är uppmärksamma men jag gråter främst av lycka för att det gick bra, vi lever och mår, efter omständigheterna, bra och fan va jag älskar livet. Och ni som läser detta, snälla var försiktiga och uppmärksamma när ni är ute i trafiken, oavsett om ni har grönt eller inte för det finns idioter överallt. Skakade och chockade gick vi sen till lektionen och tog oss igenom den och när vi slutade åkte vi in mot stan som planerat. Jag var på jakt efter en ny skaljacka vilket jag hittade och sen blev det även lite smink som jag behövde. För att sen inte bara åka hem var för sig så gick vi till Paolo Roberto's restaurang i Åhléns och åt varsin god pasta och pratade en del. Därefter åkte vi hem var för sig och jag somnade efter ett tag men sov konstigt.

Igår jobbade jag 8-15 vilket gick bra, coachade nästan hela dagen vilket är roligt då jag får hjälpa folk och variera mina arbetsuppgifter. Efter jobbet åkte jag mot Globen och mötte Sofie! Mamma ringde tidigare under dagen och sa att den resväskan jag egentligen var sugen på att köpa i söndags när vi shoppade fast att den då inte fanns i den storleken jag ville ha i Nacka, att den fanns i Globen igår så vi gick dit och köpte den. Jag fick den i julklapp av familjen nu vilket är väldigt generöst tycker jag för jäklar va dyrt det är med resväskor ändå! Mamma var i närheten och kunde komma och hämta den så nu är den hemma hos dom, snart är den packad med badkläder och sommarkläder och påväg mot Thailand med mig & Sofie, som jag längtar! :D Vi käkade sen middag och drack några öl och fick även sällskap av hennes två vänner ett tag. Sen var det dags för match vilket gick åt helvete, haha usch och fy asså...

Idag vaknade jag vid 9 och har nu precis druckit upp mitt kaffe såhär kaffets dag till ära! Ska snart börja fixa mig för först lunch i Forum med Linda och sen ska vi på Öl & Whiskeymässan i Nacka strand, ska bli kul :)

Hoppas alla får en bra dag och ta hand om er allihop! <3

 

Stolt!

Hej på er!
Ber om ursäkt redan nu om detta blir ett svamligt inlägg, känner mest bara för att skriva av mig lite haha!
En sak som jag kom att tänka på imorse, eller jag i förmiddags, då jag var påväg till gymmet är hur mycket jag ändrats sen för bara ett år sen gällande motion. Hade det vart en vanlig lördag för ett år sedan hade jag troligtvis legat bakis som ett as och jag hade definitivt inte några tankar på att träna något då. På helgerna festade jag och jag kommer ihåg att jag ständigt sökte efter fest om jag inte hade något inplanerat, någon som ville gå ut eller någon som iallafall ville supa med mig. Man kan därför säga att det är en hel del skillnad nu mot då, nu stannar jag gärna hemma och bara tar det lugnt även fast det är fredag eller lördag. Igår gick jag och la mig vid 23 och hade imorse ställt klockan för att komma upp och träna. Självklart har jag galna festnätter lite då och då även nu men nu förknippar jag inte varje helg med hårt festande och massa alkohol, nu tar jag helgerna som de kommer och har definitivt ingen panik om det är så att jag inte har något inplanerat. Särskilt inte om jag inte har krökande inplanerat haha!
Det har helt klart varit en process att "lägga om" allt men efter att jag i november börjde träna så har jag insett hur jäkla fantastiskt det är och hur mycket det ger! Sen jag började träna känner jag mig mycket piggare, starkare och har mängder av mer energi än jag hade tidigare. Jag hade en svacka dels under min praktik i våras då jag varken hann eller orkade träna och dels då jag inte fick träna under halva juni och hela juli pga en operation jag gjorde i mitten av juni. Båda dessa svackorna bar med sig en enorm träningslust och nu börjar jag komma igång igen vilket känns förjävla underbart rent ut sagt! Och som sagt så finns det självklart kvällar då jag festar till det och de kvällarna njuter jag av, så länge jag får spendera tiden med människor jag håller varmt om hjärtat. Jag tänker så att så länge man har en bra balans mellan allt så kan man göra nästan vad man vill, så länge det inte är farligt för en såklart :)
Kort och gott, jag älskar att träna, jag älskar att känna mig pigg och stark, jag älskar att vara full av sprudlande energi & främst så älskar jag att må bra!
 
 
 

E M M A

Life is a wonderful journey

RSS 2.0