Stockholm, min älskade hemstad.

Det man varit rädd för så länge men samtidigt tänkt att nä det händer inte här, detta är ju Sverige, lilla landet lagom, det hände. Det ofattbara, det fruktansvärda, det grymma, terrorattack på Drottninggatan, mitt i mitt älskade Stockholm. Jag satt på jobbet när det hände, vi hade planeringsdag och helt plötsligt kom newsflashen att ett fordon kört in i Åhléns. Vi började prata och sa att det kanske var någon som fått en hjärtattack eller nåt och kört in i väggen men allt eftersom det kom fler newsflashes så insåg vi att nä detta är något annat, något helt annat och något så jävla mycket värre än så. Då kom paniken - min älskade familj, mamma åker runt som säljare och har Hemköp City som butik, Conny jobbar på andra sidan stan och kan mycket möjligt åka via stan hem och Jenny och Lina kanske är i stan med varandra eller vänner såhär efter skolan, det var ju ändå fredag och påsklovet hade precis börjat. Tillslut fick jag äntligen tag på dom, efter några minuter som kändes som år, alla var säkra. Jag fick även tag på mina närmsta vänner, varav vissa hade vart på plats bara några meter från det hemska, och alla var vid liv och okej. Det började då även trilla in sms, meddelanden på fb, snaps och liknande där övriga nära och kära frågade om jag lever och mår bra samt att det poppade upp att "jag nu kan markera mig som säker efter attacken i Stockholm" vilket kändes så jävla surrealistiskt. Denna soliga fredagen hade på bara 3 minuter förvandlats till en mardröm. Jag och Sofie skulle egentligen ha käkat middag på Jensen innan vi sen åkte hem till henne och fixade hennes hår och när vi möts i stan så möts vi ALLTID vid Åhléns, alltid. Istället gick jag nu till hennes jobb och mötte henne och på vägen dit körde det förbi polisbilar fulla med poliser med dragna automatvapen samt en bil som ropar ut "Stockholm har blivit utsatta för en terrorattack, lämna Stockholms centrala delar, man vet aldrig om det kommer en andra attack!" fyfan.... När jag satte mig ned utanför hennes jobb brast det, tårarna sprutade, jag va så jävla arg - jävla as som kan göra såhär mot oskyldiga människor, som dödar och skadar mina fina medmänniskor som är helt oskyldiga!!!! Fyra personer miste livet, fyra personer som aldrig kommer hem igen, som aldrig kommer få krama om sina nära och kära, som aldrig fick chansen för att detta monster tog ifrån dem livet. Må ni vila i frid <3 Kvällen och lördagen flöt mest bara på, man var helt tom och orkade knappt göra något, man var arg, rädd, ledsen. På söndagen kände vi båda att vi var tvungna att möta rädslan och att vi måste ta tillbaka vår stad så vi åkte in till stan, lämnade blommor, gick fram och tillbaka längs den sträckan monstret körde och sen deltog vi på kärleksmanifestationen som så många andra. Det kändes skönt att våga även fast man såklart fortfarande är rädd och drar sig för att vistas därikring eller i stan överhuvudtaget förutom på jobbet. Stockholm är vår stad, en stad som står för kärlek vilket har visats något otroligt nu den senaste veckan. Älskade Stockholm <3 Vila i frid ni vackra

Stockholm. Den vackraste staden i världen. Staden jag älskar av hela mitt hjärta. Staden där jag föddes, växte upp i och bor i. Det är så ofattbart att något så fruktansvärt har hänt på en plats där jag, min älskade familj och mina underbara vänner så ofta går och även gjorde när det hemska hände. Jag blir så jävla arg, rädd och ledsen över att se hur onda vissa människor kan bli, ingen föds ond och för mig är det helt ofattbart hur man kan vilja skada andra människor. Att dessutom veta att detta är vardag för så många människor i vår värld gör mig illamående. Det räcker nu, inga fler ska behöva sätta livet till, inga fler ska behöva gå runt i ständig skräck, inga fler ska behöva skadas fysiskt eller psykiskt. Världen behöver lugn och fred. Mina tankar går till de drabbade. Ta hand om varandra där ute allihop, puss och kärlek <3